Karaten historia
Den indiske munken Daruma Taishi, även känd som Bodhidharma, lämnade för över 1400 den västra Indien och begav sig till Kina för att sprida Buddhismens läror. Han var tvungen att vandra hundratals mil genom ogenomträngliga terränger vilket var på både psykiskt och fysiskt krävande och tog flera månader att genomföra.
Under vandring nådde han Shaolin Templet (Shorin-ji) i Hunanprovinsen. Där arbetade han fram en metod för att hjälpa munkarna att stärka deras fysiska såväl som mentala uthållighet, med vilken han även blandade en del strids- och självförsvarstekniker.
Med tiden blev dessa munkar kända över hela Kina för sin ihärdiga tränande samt yttersta mod och kallades för ”Krigarmunkar”.
Missionerande munkar spred dessa läror, som då kallades Shorinji-.Kenpo, över stora delar av Kina. Några av dessa munkar nådde så lång bort som ön Okinawa, en av Ryukyu öarna som ligger ca 700km utanför Kinas kust och ca 500km från Japan. Där utvecklades dessa tekniker ytterligare till det som kom att kallas – Okinawa-te (Okinawas hand) som kom att bli ursprungen till dagens Karate.
Feodal samhället var tufft för de lägre klasserna och olika typer av försök att motstå adeln och militären medförde att Kung Shoha, på1500-talet förbjöd all vapeninnehav för de lägre klasserna i Okinawa. Men bönderna behövde försvara sig och man började träna den metod som hade kommit dit via de kinesiska munkarna i all hemlighet. Man använde sig av dagliga jordbruksredskap som vapen vid träningar och detta lade grunden till Ko-Budo – träning med redskap.
Denna träningsmetod hade spridit sig i all hemlighet till dem stora städerna på ön Okinawa, Nuri, Shuri samt Tomari där lokala varianter så som Nuri-Te, Shuri-Te samt Tomari-Te vidareutvecklades. Men i början av 1800-talet så upphörde all förbud och myndigheterna på Okinawa accepterade Okinawa-te som en officiell fysisk träning och man började kalla detta för Kara-Te (Tomma handen). Ett antal olika skolor (Ryu) skapades varav många fortfarande lever kvar. Den särklass största av dessa är Shotokan, där Gichin Funakoshi är dess upphovsman.
Dojo kun
Dojo kun är ett regelverk för hur en Karate-ka (en som utövar Karate) skall uppträda i dojon men även sedermera i livet. Det första kända Dojo kun skrevs på Okinawa cirka 1850. Följande är beskrivning av de fem viktiga Dojo kun inom Shotokan. De är uppdelade i dem olika områden som dem behandlar, det japanska uttrycket, dess motsvarighet på engelska samt en mer utförlig beskrivning av innebörden. Svenskt översättning följer snarast.
Character
Hitotsu. Jinkaku kansei ni tsutomuru koto
First. Seek perfection of character
This means that the art of karate is more than just physical. All beginners, especially the young, should be taught the importance of character building through discipline and rigorous training. For the beginner, the character building process begins with perfecting techniques through repetition. The spirit to fight will be achieved as one gains more confidence through development of stronger techniques. Train to bring out the spirit, not only to fight but to overcome personal problems especially in times of sickness, domestic crisis or business problems. It is a long path to develop these spiritual values but once the concept is understood and experienced it will provide a lifetime benefit of inner strength and peace.
Loyalty
Hitotsu. Makoto no michi wo mamoru koto
First. Protect the way of the truth
To be faithful is a strong samurai tradition and an extension of the Confucius influence on the family and martial arts. The faith to be shown is in your sensei and dojo. The student must always be faithful to his sensei and follow in much the same way as a medieval samurai was bound to follow his feudal lord to the death without hesitation. While this may seem unusual in the present day, it is unreasonable to expect a sensei to teach all he knows to a student who is likely to leave for the slightest reason. The student must prove his loyalty over the years. The faith and loyalty extended to the sensei will be rewarded, in that a greater amount of knowledge and wisdom will be passed on to the student and this bond between sensei and student is extremely valuable and is the basis of the learning relationship.
Effort
Hitotsu. Doryoku no Seishin wo yashinau koto
First. Foster the spirit of effort
To endeavor means complete dedication and commitment necessary to achieve mastery of the art. In no case is mastery possible without strenuous effort and sacrifice on the part of the practitioner. The endeavor must be of a sincere nature and not just superficial. Serious effort on the part of the student will be recognized by the sensei who will in turn spend more time with him or her.
Etiquette
Hitotsu. Reigi wo omonzuru koto
First. Respect the principles of etiquette and respect others
Respect for others is an important part of the Japanese and Okinawan culture therefore common to the martial arts. Gichin Funakoshi stressed that karate begins and ends with etiquette. He also stated that without courtesy there is no dojo. This is a reflection of the formal nature of the Japanese people and may be observed bowing during training as well as at home or office. Dojo etiquette is well defined. You bow correctly and show respect in everything you do and everywhere you go. Respect is extended to all...senseis, parents, educators, law, deceased, nature, etc.
Control
Hitotsu. Kekki no yu wo imashimuru koto
First. Guard against impetuous courage and refrain from violent behavior.
A trained fighter is a person with a fierce competitive spirit and great strength so it is unfair to use it against an untrained person. The karate-ka´s spirit is unbeatable and must use his knowledge only for the sake of justice. A person of character can walk away from a fight because he is in control of his emotions and is at peace with himself. He does not have to test his abilities on the street. He wins without fighting and he will have no regrets because no one will be injured. Refraining from violent behavior is hard to explain to many Westerners because of their environment, or the attitude of winning tournaments, and they want to do it as quickly as possible which is against the principles of karate-do and dojo kun. It is therefore necessary for instructors to constantly remind the students of the importance of the dojo kun.
Niju kun
Niju Kun, de 20 Principerna (regler) som Funakoshi sensei gav till sina elever:
- Glöm ej att Karate börjar med en bugning och avslutas med en bugning.
- Attackera aldrig först i Karate.
- Det som utövar Karate måste följa rättvisans väg.
- Först måste du lära känna dig själv. Först då kan du förstå andra.
- Utveckling av själen är viktigast; teknisk kunskap är endast medel för att nå dit.
- Du måste frigöra ditt sinne.
- Motgång kommer från slarv.
- Karate är inte endast dojo träning.
- Karate är ett livslångt lärande.
- Placera Karaten i allt du gör.
- Karate är som hett vatten. Om du ej kontinuerligt ger det värme blir det åter kallt.
- Tänk ej att du måste vinna. Tänk i stället att du ej måste förlora.
- Seger beror på din förmåga att skilja mellan sårbara och mindre sårbara punkter.
- Rör dig i enlighet med din motståndare.
- Betrakta din motståndares händer och ben så som du skulle betrakta vassa svärd.
- När du lämnar ditt hem, tänk att miljoner motståndare väntar på dig.
- Förberedd position för nybörjare är en naturlig position för den avancerade eleven.
- Att utföra en korrekt Kata är en sak, riktig fight är något annat.
- Glöm inte styrka och svaghet i teknikens kraft, kroppens flexibilitet och den relativa hastigheten för varje teknik.
- Planera hela tiden för det oväntade
